Igår gick vi förbi och kollade in Ground Zero där de som bäst håller på att bygga upp Freedom Tower och Memorial Plaza. Promenerade längs Wall Street, förbi New York Stock Exhange, Battery Park. Gick även ned till kajen och förvånades över hur bra man kan se Frihetsgudinnan och Ellis Island från Lower Manhattan.

Tog tunnelbanan till Union Square för att stilla Inas bagelbegär. Vi styrde stegen till David's Bagels på First Ave och 19th street som NTF (Not For Tourists Guide to New York City) tipsar om. Ina och Fredrik åt varsin rostad med nån laxröra, Annica åt en fantastisk kanel- och russinbagel med mjukost.

Promenerade sedan vidare förbi Gramercy Park, Park Ave, Madison Square Park och nedför Broadway. Letade efter en secondhand-affär som inte längre fanns. Svängde av på Bleecker Street och gick till Greenwich Village för att leta efter en annan som inte heller fanns kvar. Passade dock på att svinga förbi först Carrie Bradshaw och sedan familjen Huxtable. Ingen var hemma. Besvikelsen var förödande när vi åkte hem i snålblåsten.

Carrie's stoop

Huxtable's stoop

På kvällen ville Annica gå förbi Other Music på fjärde gatan bredvid Lafayette. Det var Record Store Day och både The Drums och The Pains of Being Pure at Heart skulle gratisspela. Lång kö utanför som inte rörde sig och när vi hörde att de började spela och folk tryckte sig mot fönsterrutorna för att se in gick vi till Doc's istället. Bra musik och blaskig öl (Natural light). Fick mess från J.P. De hade precis satt sig på The Library så vi gick dit efter två rundor.
Courtney dök upp med sin syster och Fredrik bjöd henne på en försenad födelsedagsdrink. Kristin, som vi träffade häromdagen stod i baren. J.P. och Gina ville ha en early night och gick hem vid midnatt.

Vi letade oss vidare till Home Sweet Home på Chrystie mellan Broome och Grand. En liten kö utanför ledde ned till källarbaren. Trångt, högljutt och armbågigt. Vi dansade mest hela tiden, bland annat till Simon & Garfunkels Cecilia och George Harrisons Got My Mind Set On You. Sedan blev det för mycket Beyonce och låtar man hunnit tröttna på. Jag menar Gnarls Barkleys Crazy! That's sooo 2006. Började kännas som Skeppsbar. När det blev allsång till Ace of Base The Sign blev det för mycket för Annica.

Lång väntan på tunnelbanan när vi skulle hem.